Efter en bra film reser man sig inte direkt
Jag var på bio i går. På den riktiga biografen här i stan, den som inte visar amerikanska actionfilmer eller amerikanska kärlekskomedier. Den visar oftast väldigt bra film men som vanligt tar jag mig sällan iväg och ser någon.
Men i går blev jag bjuden av en tidning jag jobbat för, så då kom jag mig iväg.
Det var en härlig film. Fransk så klart. Jag älskar franska filmer. De har ofta rätt tempo. Det går inte för fort utan man hinner känna.
Det som är bra med den fina biografen här i stan är att de visar filmer som man lär sig något av och får med sig en upplevelse av. Den här filmen fick mig till exempel att att förstå vilken jäkla flyktingpolitik de har i exempelvis Frankrike.
Säga vad man vill om Sveriges flyktingpolitik men här är det i alla fall inte olagligt att hjälpa flyktingar att gömma sig.
Förresten vet man att man är på en bra biograf med vettiga människor när folk inte reser sig på en gång när första eftertexterna visar sig på duken, utan när man i lugn och ro får sitta kvar och smälta allt medan slutmelodin klingar ut.