Jag vill vrida tiden tillbaka till den ljuvligaste tiden

Foto: (c)ecilia

Längtar efter ledigt...

Foto: (c)ecilia

Sommar

Mobilfoto: (c)ecilia

Namnsdagsöverraskning

Hembakad Napoleonbakelse.

 

 

 

Bild: (C)ecilia


Ljus!

Jag ser solen. Vaknade av att ljuset silade in mellan persinnerna i morse. Helt underbart. Har vårkänslor. Men tänker nog inte gå ut utan beundra solen på avstånd. Det är så kallt ute. Och dessutom har jag en del att göra i dag. Vårt arbetsrum står färdigslipat och väntar på att få nya tapeter. Och det är mitt uppdrag det!

Ska bli både läskigt och roligt. Kanske bjuder jag på några bilder sedan.

 

 


Efter ett lååångt uppehåll

Har tydligen haft bloggledigt över jul.

Fast egentligen har det nog mest berott på att jag fått jobba en del. Jippie! Jobbade sex dagar före jul, två dagar i mellandagarna och fyra dagar denna veckan.

Det går an att vara timvikarie när man ändå får vara ledig på storhelgerna och då alla andra är lediga tycker jag. Det brukar jag inte få vara.

Det enda som är jobbigt med det här är att jag nu har fyra arbetsgivare att jaga när a-kassan vill ha intyg.


Nu är det jul igen #9

En oförglömlig klassiker. Jag tycker de är så söta och ser så unga ut allihop. Ljuva 80-tal...

 

 

 

 

 

 

 


Jag har blivit en bullmamma

Ja, jag erkänner. Det är inte att jag egentligen ser ett ideal kring att kvinnor går hemma och putsar, fejar, lagar mat och bakar åt sina män. Absolut inte. Men sedan jag blev ofrivillig hemmakvinna har jag utvecklat mitt intresse för bakning. Jag fantiserar till och med om att sadla om och bli konditor. Fast det är en väldigt vild fantasi och förmodligen inget jag kommer göra något åt, i alla fall inte de närmsta åren. Men jag har tagit mig i kragen och vågat göra lite bakverk som jag inte testat förut.

 

 

Foto: (C)ecilia

 

 

 

 

Förra veckan blev det mjuk pepparkaka, lussekatter (det hade jag i och för sig bakat förut) och drömtårta. Den sistnämnda var spännande att prova eftersom det alltid varit en av mina favoritkakor. När jag var mindre var det det enda jag önskade mig av farmor i födelsedagspresent. Och jag fick en egen rulle drömtårta varje år. Måste gräva i farmors recept när jag hälsar på henne i jul. Fast hon är kanske en sån där som har det i huvudet. Och i så fall riskerar det nog att ha försvunnit för evigt nu.

 

Tidigare i veckan hade jag några fd. kollegor på besök här hemma och då bjöd jag naturligtvis på mina bakverk. Och de var så populära att det som inte åts upp direkt tog gästerna med sig hem. Jag väljer i alla fall att ta det som gott betyg.

 

 

Foto: recept.se

 

 


Musik i julkalendern

 

 

Jag gillar årets julkalender. Ser den varje morgon. Musiknumren brukar vara extra roande.

 

Den här är en favorit hittills. Precis sådär är det att vara kär.

 

Bild: svt

 

 

 


Nu är det jul igen #8

Ytterligare en jullåt som aldrig borde fått spelas in.

Jag trodde jag var en miljövän

Det har jag väl alltid varit? Varit med i miljögrupp i skolan, varit en pionjär för sopsortering och en riktig pekpinne i min bekantskapskrets.

Mitt samvete har i och för sig varit nedsmutsat sedan vi köpte bil, men i övrigt trodde jag att det såg rätt bra ut.

Men så gick jag in på Klimatkontot och där visade resultatet att jag inte alls är så bra som jag tror.

En hel del av utsläppen jag bidrar med beror, enligt klimatkontor, och som jag trodde på bilen. I höst har jag ju haft ett resande arbete och åkt mer än dubbelt så mycket som jag och mannen brukar göra på ett helt år. Det märktes naturligtvis. När jag gjorde om testet och inte räknade med jobbresorna blev resultatet bättre. Men ändå inte helt bra.

 

Att jag inte äter kött är naturligtvis bra. Men att jag i stället äter GI och inte svenska rotfrukter som man borde är skamligt. Jag gör det främst för min mages skull, men kanske ska jag i alla fall försöka blanda upp kosten med svensk kål, lök och vara noggrannare med varifrån övriga frukter och grönsaker jag köper kommer.

 

En sak som klimatkontot hade åsikter om är hur mitt boende värms upp. Det har jag också. Eftersom jag bor i lägenhet kan jag inte göra så mycket åt vad hyresvärden väljer för värmekälla. Men en sak är säker och det är att det här gamla huset jag bor i (byggt 1905) läcker värme och energi som ett såll!

Det drar från fönster, balkongdörr och ytterdörr och vår hall är helt oisolerad vilket gör att kylan sprider sig till resten av lägenheten. Vi får nästan alltid ha elementen på högsta värme på vintern och ändå fryser vi.

 

Kanske borde man skriva till sin hyresvärd och påpeka slöseriet med energi och pengar. Det är ju ändå dem det kostar mest.


Nu är det jul igen #7

Det här är nog en av de absolut sämsta jullåtarna. Men så är det ju en av Sveriges sämsta artister som framför den också. Och det säger jag, trots att jag vuxit upp i samma trakt och med samma dialekt..

 

 

 

 

 

 


Nu är det jul igen #6

 

 

 

 

 

Bra låt, men jag vet inte om jag får så mycket julkänsla av den...

Nu är det jul igen #5

Den här låten ska vi sjunga med min kör på ett par framträdanden nu inför jul. Vi kör också tvåstämmigt precis som Bing och Bowie (jag och sopranerna sjunger Bowie-stämman). Det här är INTE ett exempel på dålig julmusik, utan bra, tycker jag.

Lite söt video är det också, särskilt när David ska berätta att han minsann lyssnar på gammal musik, som Beatles.

 


Nu är det jul igen #4

 

 

Hur dålig den här låten egentligen är så kan jag inte låta bli att skråla med och gråta en skvätt varje gång jag hör den. Lyssna på den Göteborgska dialekten också, och gitarrsolot. Det är svårslaget.

 

 

 

 


Nu är det jul igen #3

 

 

I går röjde jag i ordning i vårt "extrarum" som vi kallar det, rummet som brukar tjäna som skräpkammare. Men i går fick jag alltså för mig att göra i ordning där inne. Och nu när det är så fint där kunde jag också ställa dit kyrkan i fönstret. Ja, i stället för ljusstake har jag en kyrka med lampa i. Den kommer från min mammas farfars hem och jag brukar tänka att den föreställer Nässjö gamla kyrka som vi alltid brukade besöka vid jul när jag var liten.

 

 

Och apropå jul så kommer det lite mer (dålig) julkänsla här... med Galenskaparna. En gammal jul.

 

 

 

 

 


Bra helg

Skönt att helgen, som var så bra, också var extra lång. Kom hem från Göteborg i går och i dag känns det som måndag fast det är tisdag.

Först och främst var helgen till att ha det lite härligt med mannen. Komma bort från vardagen lite och bara känna sig lediga. När man är arbetslös känner man sig annars sällan ledig eftersom man är på helspänn över att inte ha något att göra. Eller som i mitt fall, håller på med texter som drar ut på tiden och aldrig blir färdiga.

I söndags firade vi sedan första advent med vännerna och glögg, pepparkakor, lussebullar och hela grejen. Men nu sitter jag här i morgonmörkret och har tänt första ljuset i vår egen ljusstake så här lite i efterhand.

Senare i dag funderar jag på att ta mig ut och skaffa granris att lägga under dörrmattan utanför vår ytterdörr.

 

Jag tror jag har fått lite julkänslor. Det känns bra. För jag vet att ju närmare jul det kommer, desto färre blir dem. Så nu njuter jag.


Nu är det jul igen #2

Ännu ett exempel på dålig julmusik. Men med ett fint budskap till alla små grisar där ute.

 

Rym! Så fort ni kan.

 

 

Och så en uppmaning till alla julbordsätande svenskar:

Låt bli skinkan i år. Om ni inte redan kommit på den tanken genom att se de hemska bilderna på hur grisfarmare behandlar grisarna så tänk på miljön. Fläskköttindustrin är den mest miljöovänliga matindustrin.

 

 

 


Nu är det jul igen #1

Jag har så klart delade känslor till hela grejen med jul, men drabbas ibland av att vilja skapa lite julkänsla.

Musik och rätt slags dofter i hemmet är då bästa redskapen.

 

Och utbudet av julmusik är ju väldigt varierande. Vad sägs om den här låten som jag första gången hörde en busschaufföre spela och som jag sedan letade efter i flera år bara för att den var så ofattbart dålig.

 

 

 

 

Jag trodde det fanns några restriktioner för vilka som får spela inskivor med julmusik. Men tydligen inte.

 

 

 

 

 


Fotoinspiration

 

Var och lyssnade på fotografen Pieter Ten Hopen i går. Han visade naturligtvis bilder också.

 

Skönt med inspiration. Jag har verkligen kört fast rent fotomässigt annars, men nu kände jag att jag tog mig lite längre, åtminstone i tanken.

 

Nu gäller det att göra något åt sina idéer också.

 

 


Lite jobbsjälvkänsla - tack!

Även om jag har ett par uppdrag, och som jag sitter och jobbar med hemma så innebär den här i övrigt söndertorkande arbetslösheten att jag segar ihop. Inte fysiskt, för där mår jag rätt bra just nu. Men i hjärnan.

Sedan jag lämnade tempot på tidningen där jag jobbade i flera år har jag blivit en zombie.

På ett sätt har det säkert varit hälsosamt att vara hemma och ta det lite lugnare. På ett annat sätt livsfarligt. Min hjärna verkar tro att den därmed kan stänga av. Det handlar inte om att jag är trött, för tröttare har jag verkligen varit. Utan mer om att jag blivit trögtänkt. Tappat intellektet, känns det som ibland.

 

Dessutom blir varje grej så himla stor. Jag är van vid att ringa tiotals (minst) samtal om dagen och är van att intervjua, granska och vända på en fråga ut och in. Nu blir varje samtal så stort. Det blir nästan läskigt att lyfta luren och jag känner att jag måste förbereda mig mycket längre numera.

 

Men idag fick jag i alla fall ett besked från en arbetsgivare att de vill träffa mig. Det kanske inte leder någonstans, men det känns skönt att mina mejl och samtal i alla fall resulterat i att någon sett något litet intressant i mig.

 

Man tappar annars lätt självförtroendet när man går hemma och ingen svarar på ens desperata jobbansökningar.


Ett ytligt intresse

Jaha, så var det dags att erkänna hur ytlig man är. Jag gillar inredning. Missbrukar andras inredningsbloggar som en galning och funderar nästan varje kväll på sätt att göra om hemma. Sen betyder det inte att jag alltid vill ha det modernt eller precis så som är "inne" just nu. Men jag tycker om att omge mig med färger jag gillar och former jag trivs med.

 

Dessutom ser jag det som en utmaning att göra nytt genom att använda gammalt: återanvända, göra om och köpa begagnat. Det ska vara mycket känsla och lite pengar inblandat.

 

Hädanefter kommer jag säkert att göra en del inlägg av denna ytliga karaktär. Vad sjutton, jag kan väl börja på en gång...

 

Nu när vi har en ny matgrupp i köket vill jag komplettera med fler saker som passar i stilen. Lite 50-60-talskänsla som vi gillar så mycket...

 

 

Kanske lite Lindberg-porslin...

Bild: femtiotalsjakten.blogg.se

En Carl-affisch på väggen kanske?

Bild: www.sammyrose.se/


En tillfällig vänskap

Jag brukar alltid säga att folk är så opersonliga i staden där jag bor. Att det finns få ställen på jorden där man kan bli så utskälld av busschaufförer, för att man till exempel inte förstår biljettsystemet, som här. Eller där folk till och med skämtar på ett aggressivt sätt.

 

Om jag av någon anledning träffar på någon som säger något småprataktigt i väntan på bussen brukar jag alltid säga att "jag upplevde något Göteborgskt idag".

 

Men i går stod jag i kö för att få en sån där vaccinationsspruta. Här i stan får alla gå till en stor mässhall och köa i några timmar. Och där stod jag i en kö på några tusen personer utan att känna en kotte. Det duggregnade ständigt, graderna sjönk neråt och där stod vi i en lerig kohage och väntade och väntade. Men ganska snabbt började småpratet dyka upp. Alla omkring mig hade kommit dit ensamma och alla hade behov av att dela med sig av sina små tankar. Och tillslut var vi som ett litet gäng. Jag och tre kommunanställda gubbar och en tant med rollator. De lärde mig vad mässan brukar användas till och vi hann diskutera kösystemet och vaccinationsorganisationen ett antal gånger och när vi äntligen nådde fram efter nästan tre timmar ljublade vi tillsammans. Väldigt Göteborgskt.

Vi hade blivit vänner. Utan att utbyta namn, yrke eller något om oss själva egentligen så hade vi under en väldigt begränsad period agerat vänner. Men så fort vi kommit in i mässhallen och fått sprutorna var vi skingrade för evigt.

Förmodligen kommer vi inte ens känna igen varandra om vi möts igen.

 

Säga vad man vill om mänskligheten och om vänskap men vi vet när vi ska ta fram den och då funkar ju även den tillfälliga.

 

 


Dagens låt - av coolaste tjejen jag träffat


Det kunde varit jag

Jag var ute på promenad idag. Plötsligt ser jag en kvinna på knä på trottoaren och jag skyndar mig fram med en hjälpande hand. Hon viftar bort mig, och när jag frågar om hon vill ha hjälp schyssar hon åt mig.

"Jag tränar" säger hon sedan, reser sig och går iväg.

 

Jag och de andra som stannat för att hjälpa står förvånade kvar. Och så slår det mig att jag vet precis vad det handlar om.

Det där hade nämligen kunnat vara jag för två år sedan.

Jag som gick hemma och tyckte att världen snurrade, trodde att jag var döende eller i alla fall tillräckligt galen för att spärras in för evigt. Och det kunde varit jag, som när jag äntligen vågade mig ut, tappade andan, trodde jag skulle kräkas och skräckslagen fick skynda mig hem.

 

Men jag blev som tur var bättre. Jag övade mig i att förstå att jag inte var galen, att det handlade om små tecken som jag feltolkade. Och när jag höll på med den träningen gjorde jag också såna där saker som kvinnan. Jag satt förvisso inte på marken, men jag kunde plötsligt stanna, för att i flera minuter bara stå helt still och öva på att andas, In och räkna till tre, hålla andan och räkna till tre, andas ut och räkna, och hålla andan igen. Allt för att lugna ner mig och lära mig förstå mig själv.

 

Idag händer det väldigt sällan att jag får mina panikatacker. Det var faktiskt flera månader sedan jag ens kände ett enda litet uns av det.

 

Det är jag så tacksam för. Så tacksam att jag berättar om alltihop här på bloggen. Något sånt har jag inte gjort förut.

 

 


Startblogg.se

Om

Mitt profilbilde

Cecilia

hits