Några bra saker
Det är helg och andra än jag är lediga
Mannen ligger bredvid mig i soffan efter att vi ätit en bastant och låång frukost
Det regnar inte ute
Jag har fina vänner
Jag har en fin vän till och med i staden där jag bor
Igår fick jag ett sms om att mina gamla arbetskamrater saknade mig - det var jättegulligt
Vilken sorglig människa man är...
...när man inte mår riktigt bra förrän det är nystädat och undanplockat och riktigt fint hemma.
Det är synd att jag är en sådan människa. Särskilt i kombination med att jag även är den typen av människa som stökar till väldigt lätt.
Men i dag mår jag bra för nu är det fint och nystädat.
Imorgon lär det vara värre för då inleds operation skrivbords-renovering. Jag får försöka ställa in mig på att damm och målarfärg är ingredienser som passar bra in i min föreställning om hur en lugn och fin helg ter sig.
Arbetsförnedringen
Jag hade ett avtalat möte där i dag. Min handläggare var en trevlig man, men jag slogs ändå av det absurda i arbetsförmedlarnas inställning. De verkar inte ens vara intresserade av att hjälpa till med att få ut en i jobb. Är de så desillusionerade? Är verkligehten så jäklig att de inte ens orkar försöka?
Tänk om jag hade behövt lite entusiasm då. Än så länge är jag inte nedtryckt i skorna men om jag hade varit hade det kanske hjälpt att få träffa en entusiastisk förmedlare som berättade om olika vägar att gå.
Min arbetsförmedlare hälsade, satte sig vid datorn och började fylla i mina personuppgifter. Sedan skrev han att jag söker jobb aktivt i ett fält som tydligen A-kassan har tillgång till. "Nu blir de nöjda på A-kassan" kommenterade han.
Visst, det är väl bra att a-kassan är nöjda men helst hade jag väl sluppit att gå på A-kassa alls. Som vanligt kunde jag inte hålla tyst utan jag tog kommandot. Frågade ut honom om bästa vägen att gå. Om chanserna att få praktik för att ta sig in på en ny arbetsplats och allt annat som jag ville veta och kanske hade förväntat mig att få reda på av honom utan att behöva fråga.
Jag fick ut vad jag ville ändå av mötet. Och visst, jag blev inte tvingad till någon konstig åtgärd som jag inte ville gå. Men det var först när han med kroppsspråket visade att det var dags för mig att gå som han lade till att "jag kommer hålla utkik om det dyker upp något som skulle passa dig".
Jag är på något sätt inte förvånad. I dagens samhälle är det tydligen inte någon mening att få framtidstro på arbetsförmedlingen. Sådan får man bara av någon av alla de miljoner "jobbcoacher" som privata företag skor sig på, enligt affischerna som de tapetserat arbetsförmedlingens väggar med.
Riktiga husfruar
I dag har jag lekt hemmafru och varit hemma och pysslat större delen av dagen.
Fast till mitt försvar ska jag säga att jag också hunnit göra den sedvanliga runtsurfningen efter jobb och dessutom gjort ett besök hos en tidning där jag fick ett par frilansjobb att göra framöver.
Men utöver det har jag alltså passat på att njuta av mitt underbara hem. Jag målade om ett par ramar och började måla om vårt badrumsskåp vars furuskapelse jag irriterat mig på sedan vi flyttade in. Sen städade jag i all fall halva lägenheten varav köket tog flera timmar att gno rent och då har jag ändå fuskat.
Men jag var inte bara duktig. Jag satte mig på balkongen en stund och läste tidningen eftersom det nästan var sommarväder ute för en gångs skull. Då kom grannfrun ut på loftgången bredvid vår balkong. Hon hängde ut sina vinterjackor på vädring och så började vi småprata lite.
Jag tyckte om att prata lite med henne. På nåt sätt känner man sig alltid tryggare om man vet vilka som bor omkring en tycker jag. Hon bjöd in mig till sig också och det var roligt att se hur de valt att inreda sin lägenhet. Allt var oklanderligt och stilfullt men hon ursäktade sig naturligtvis för att det var stökigt och jag förstod att inredning var hennes största intresse.
Sen berättade hon att hon inte jobbade utan var hemma på dagarna och att det hade hon minsann valt själv. Hon brukade också tjata på sin man om att han borde sluta jobba. Då skulle de få mera tid exempelvis för att resa som de tycker så mycket om, som hon sade till mig.
Och då kände jag att vi kanske ändå inte riktigt var på samma nivå.
Hon hade valt att stanna hemma. Jag har inte valt det alls. Hon har råd att stanna hemma, och tydligen också att mannen stannar hemma. Jag och min man har inte ens råd att en av oss är utan jobb.
Nånting säger mig att det var tur att jag och min nya bekant inte började prata politik.
Novemberljus i oktober
Jag är tillbaka på bloggen igen. Raderade mina gamla inlägg i ett infall av dåligt självförtroende, sämre än vanligt.
Men nu tänkte jag ta chansen att börja om. Förmodligen kommer jag att skriva mer om saker som jobb, arbetslöshet, livet, inredning och växter framöver i en salig blandning.
Och apropå jobb så är jag utan sådant för närvarande. Hade inte varit arbetslös på ett par år nu och kände mig, när beskedet kom, först helt snuvad på livet. Jag insåg att jag satt för mycket av min identitet i mitt jobb.
Nu har jag kommit över det och försöker tänka positivt. Det här kanske gör att jag upptäcker något nytt.
Lite ströjobb har jag dock. Har skrivit och fotat till ett par olika tidningar. I dag gjorde jag ett jobb till en bostads- och inredningstidning. Jag skrev om växter och intervjuade en florist. Så med mig hem köpte jag naturligtvis något nytt till vårt sovrumsfönster. Novemberljus heter blomman. Hör vilket vackert namn. Precis vad jag behöver se på varje morgon när jag vaknar. Den är tydligen helt grön året om förutom i november då den får vita väldigt speciella blommor. Fast den jag köpte blommar redan. Det gör inget, den får gärna tjuvstarta för min del.
Bild: (C)ecilia